Elden sprakar och äter sig in i rishögen. Värmen sprider sig till oss som klipper, bär och pulsar i snön. Talgoxar håller oss sällskap med sitt spelande och flyttar sig från gren till gren. Denna vecka är det upprensaning efter trädfällningen inför nästa års vedlager. Elden med sin ursprunglighet ger ett sällskap, ett centum. Det är lätt att vara tyst och ändå inte känna sig ensam. Elden talar med sina lågor, sina ljud och behöver hela tiden passas och matas med mer ris. En hest vanlig arbetsdag med grön rehabilitering i Sörby. En lyckokänsla i att själv få uppleva och att erbjuda fler det samma.